Vägen Hem

Alla dessa drömmar som ner i glömskan dras
 De kommer upp till ytan sent vid tomma glas
 Smälter som den första snön, fallen för att dö
 Men de vilar där på botten av vardagsdagars sjö
 Jag ser ett bortglömt liv vid ett kargt och pinat fält
 Ett övergivet hus, ett träd som vinden vält
 Men kanske någon någonstans har tankarna just här
 Vid en namnlös by längs vägen, vid ett gammalt ståtligt träd
 Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
 Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vägen hem, vägen hem
 Ansikten man minns, alla namn som jag glömt bort
 Försöker minnas röster, jag undrar hur det gått
 Så mycket som man grunnar på en lång och nattlig färd
 En gammal man på spark, man undrar vart han är på väg?
 Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
 Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vägen hem, vägen hem
 ♪
 I den tysta mörka natten hör man tiden gå
 Jorden ligger nedbäddad i snö som skimrar blå
 Trötta själar går till sömns och blundar, somnar in
 Jag äger inte mycket men min dröm, min dröm är min
 Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
 Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vägen hem, vägen hem
 Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
 Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
 Vägen hem, vägen hem
 Vägen hem, vägen hem