Min farfar gick i tåget

Vi hade lite tid över den där dagen
 när jag fråga': Vill du se var min far växte upp
 gärna för mig, sa du och såg ut över älven
 det kan va' skönt, sväng av, visst vi gör ett stopp
 och där, vid en väg fylld av minnen
 stod några hus, i sitt stumma förfall
 någon cykla' förbi och på avstånd
 hördes en hunds uppgivna och gälla skall
 Vi tog en promenad sedan vi parkerat bilen
 det var kyligt, trots att vårsolens strålar låg på
 vi stanna' till vid lanthandeln, nedlagd sen länge
 det var hit, har jag hört, som min farmor bruka' gå
 nu gick vi där i ett annat sekel
 gick under tystnad över järnvägsbron
 vi såg stenen, minnesmärket
 över det som blev en alltför blodig demonstration
 Min farfar gick i tåget
 och han berättade för mig
 att den första som blev skjuten
 hade han i raden framför sig
 det var fem som dog den dagen
 när kapten Mestertons patrull
 öppna' eld för lägre löner
 för några ynka örens skull
 min farfar gick i tåget
 Det var här han sprang omkring min far
 som liten grabb
 men av brädgår'n och stojet runt kajerna
 finns inget kvar
 här förtöjs inga fartyg längre
 hörs inga rop över vattnet
 som skvallrar om allt det som faktiskt en gång var
 om min farfar slit, om ackorden på sågen
 om glädjen om kvällarna i längorna fulla av barn
 nej, ingenting hörs nu av alla de skratten
 bara en röst i vinden berättar om den där dan'
 Min farfar gick i tåget
 och min far han stod just där
 jag visade med handen
 svepande, på ett ungefär
 dom kom med fanor längs med vägen
 runt en fyratusen man
 kom från Folkets hus i Frånö
 på väg ner mot Lunde hamn
 min farfar gick i tåget
 Min farfar gick i tåget
 I skjorta och kostym
 hela bygden var på fötter
 det var en särdeles mäktig syn
 för drägligare villkor
 skulle man nu strejka för sin rätt
 till arbete i Ådalen
 nittonhundra-trettio-ett
 min farfar gick i tåget