Vintervind

Norrlands skogar nu hälsar dig
 Med skogsmil av granar och tall
 Från fjälltoppar ned emot inlandshav
 Med avbrott för ängarnes vall
 Från berget löper en nordanvind
 Som blåser så otäck och kall
 Den biter sig fast i min nakna kind
 Där den kommer med nöd och förfall
 I inlandsmörkret går kölden hård
 Vid kusten drar isvinden fram
 Och tränger sig in i vart hus och gård
 Och spränger i lövträdens stam
 Allt hopp tar den med när den drar förbi
 På väg emot öppet hav
 Min kropp den blir kall och min nuna blek
 Som lågo jag redan i min grav
 ♪
 Och mörkret det tycks inte ha nåt slut
 Och ingen tycks höra våra rop
 Den som förutsett härdar vintern ut
 Men's dåren får gräva sin grop
 Skall våren ens komma, man frågar sig
 Nån sol ser man inte nånstans
 De flesta är döda, men vet det ej
 Förlorade i vintervindens trans