Jag väntar vid min mila

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
 Medan stjärnorna vandra och nätterna gå
 Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
 Den käraste, den käraste med ögon blå
 Jag tänkt mig en vandrande doftande blomma
 Och drömde om ett skälvande gäckande skratt
 Jag trodde jag såg den mest älskade komma
 Genom skogen, över hedarna en snötung natt
 Glatt ville jag min drömda på händerna bära
 Genom snåren dit bort där min koja står
 Och höja ett jublande rop mot den kära
 Välkommen du, som väntats i ensamma år
 Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
 Medan skogarna sjunga och skyarna gå
 Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vid
 Den käraste, den käraste med ögon blå