Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring
 Och vid lägerelden hörde de hans sång
 Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
 Och om sin längtan sjöng han hela natten lång
 Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången
 Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt
 Hören något går och viskar, går och lockar mig och beder
 Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt
 Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand
 Om de vilda havens vila har jag drömt
 Och i anden har jag ilat mot de formlösa land
 Där det käraste vi känner ska bli glömt
 Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
 Ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud
 Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
 Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud
 Satt jag tyst vid hennes sida, hon vars hjärta var som mitt
 Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo
 Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt
 Och jag fördes bort av anden att få ro
 Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran
 Och min rätta väg är grön och underbar
 Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran
 Tag du jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har
 Följ mig, broder bortom bergen, med de stilla svala floder
 Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd
 Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder
 Mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd
 Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda
 Må vi vara mil från livet innan morgonen är full
 Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
 Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull
 Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga
 Där i vila multna vraken och de trötta män få ro
 Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
 Under valv där evigt unga barn av saligheten bo