Ett enskilt rum på Sabbatsberg

Inatt svävar änglar vid din sängkant
 och snart så knackar någon på din dörr
 men ändå tycks du ha det ganska ensamt
 din tid är slut och allt är som sig bör
 Jag hoppas dock du inte känner ängslan
 inför din färd till fjärran horisont
 Somt är ledsamt, somt är glatt i livet
 din skjorta ren som snö, men är din själ lika vit?
 Jag sitter här i nattens sena timme
 men tror ej att jag är till större tröst
 Jag sköter en maskin som sprider ånga
 den skänker lindring åt ditt sjuka bröst
 Jag undrar om du sover eller tänker
 och om du tänker, vad du tänker på
 Din matta blick som söker morgonljuset
 har mist sin ungdoms glans och din hy är grå
 Jag hoppas att du skådat stora vatten
 och att ej livets minnen mist sin färg
 Jag ser din ande flyga ut i natten
 Ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg
 Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
 men känner tjusningen som döden har
 Ett paradis där ingen mänska lider
 Jag är ej rädd att följa, men min ungdom får mig att bli kvar