Min hast har blivit sjuk

Min häst har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin
 Min pappa har låst in mig i sin slåttermaskin
 Kapten och Kalle sme'n har supit till och står vid gärdsgårn och svär
 De kallar varann "Ni tölp" och "Du, din feta militär"
 Storebror är sne för att mamma faller i gråt
 Lillebror är sne för att ingen lyssnar på hans låt
 Alla babblar även om en och annan råkar hålla käft
 De verkar va i trängande behov av en psykoterapeut
 En gång var du en god och glad och gullig, ball och stollig bohem
 Det har blivit läge till och med för dig att fejsa dina problem
 Jag går omkring i stan som en levande fossil
 Tänder snett på soundet från varenda buss och bil
 Tränger undan min tårar, tränger undan mina invektiv
 Vad tjänar det till, vad är det för mening med mitt liv?
 Jag har ingen teori och ingen ideologi
 Jag vet ingenting om kärlek, ingenting om poesi
 Allt jag kan kraxa fram är en och annan mossig schablon
 Om att jag är aggressivitet och frid i en och samma person
 Jag vill kasta loss och segla till ett skär där jag kan kasta ankar
 Jag vill skölja bort min paranoja, dränka alla snea tankar
 Sen vill jag smälla av och ligga där och spana i det blå
 Planka alla balla tänkare som jag kan komma på
 Det är ingenting särskilt med det, skrev till exempel Ferlin
 Honom ska vi sno av, det verkar som han funnit melodin
 Bob Dylan är på bettet och Cornelis är sne
 Till och med Harry Truman börjar göra succé
 I USA, och Bosse Setterlind, han är så hip, han är så bra
 Men det är synd om mänskorna, som redan gamle Strindberg sa
 Ingen vill betraktas som en nolla, alla måste ta chansen
 Vissa kor blir heliga, andra slås ut i konkurrensen – de tar ambulansen
 ♪
 Herr von Oben kväver alla med ett glödande förakt
 Alla kommer när han kallar, alla kollar vad han har sagt
 Utom han själv, flytta stenen, jag har klaustrofobi
 Det är inte helt cool att bryta samman i vår demokrati
 Alla söker frid i själen, alla söker mor och far
 Därom vittnar hysterin hos alla och envar
 Det är därför som han skriker tänker ni, men det är bara som ni tror
 Jag skriker för att jag vill bli beundrad och berömd och stor
 Över åkern åker åkar-Åke i en gammal skraltig traktor
 I fonden byggs en jättelik, ja monstruös reaktor – en osäker faktor
 Fast du röker psykobraj och fast du super som ett svin
 Är det inte därför himlen färgas grön och gredelin
 De gycklar med vår jord och våra liv, jag lovar och svär
 Så sant jag är neurotiker och Synnergren en pundig militär
 Min märr har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin
 Min pappa har låst in mig i sin slåttermaskin
 Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut
 Du märker inte ens när det brinner i din egen, brinner i din egen knut