I Bulimia Nervosas Välde

Djupa sjöar av härsknat och stelnat talg
 Det rör sig likt det ägde ett eget väsen
 I kolossala, stinkande gravhögar av späck
 Speglas det korpulenta psykets överflöd
 Genom dessa förtäppta kärl löper inget liv
 Sprängfyllda bukar förblir ständigt bottenlösa
 Svall av kväljande galla lämnar sina spår
 Tänder tynar bort likt atrofierade ruiner
 Från helvetessvalget höres Cerberus kalla
 Denna frosseriets fyrtorn och väktare
 På svullna bukar krälar de nu fram
 Mot ljudet av Bulimia Nervosa's larm
 På andra sidan klyftan, självsvältens vånda
 Dess nakna och förmultnande lund uppenbaras
 I dess utmärglade fång vaggas livets gåva
 Till synes skendöd, till synes transparent
 Förgängelsen är vad som förenar dessa entiteter
 Självhatet är vad som sammanlänkar dessa sjukdomar