Den stora ensamheten utanför allt

Jag har sett kvinnor komma och gå
 Jag har gett mej av själv
 Sett barn växa upp och sen vandra ut
 Det är kyligt i luften ikväll
 Hösten som befriare i en nordlig vind
 Jag kände en lätt sval kyss på min kind
 Måste ha varit den stora ensamheten
 Utanför allt
 Den stora ensamheten utanför allt
 Jag väntar på mej själv därute nånstans
 En främling, en vandrare, en gäst
 Jag hörde en röst mitt i larmet idag
 Hörde den igår på en fest
 Som en viskning i träden
 En klockas dova klang
 Som ljudet mot rälsen vagn efter vagn
 Måste ha vart den stora ensamheten
 Utanför allt
 Den stora ensamheten utanför allt
 Min röst är mjuk som vatten
 Men jag har taggtråd runt mitt hjärta
 Tystnaden från yttre rymden
 Sjunker rätt igenom mej
 Den Gud jag ser kan inte ses
 Inte förklaras eller inte säjas
 Naturens lag är bara lagen
 Den rör sej rätt igenom mej, igenom dej
 En ung man, han sätter sej i bilen
 Och kör ut i skogen
 Han stannar under träden
 Och drar en presenning
 Över bilen och sitter där sen
 Tills stjärnorna brinner
 Det sista han minns är hennes doft
 Och hennes klänning
 Kärlek mellan man och kvinna
 Som en verkstad, som ett sjukhus
 Trasigt vill bli lagat
 Men det blir aldrig riktigt helt
 Jag sätter fingertoppen
 Mot mysteriet igen
 Och känner kraften strömma
 Genom muskel och ven
 Och väcker upp det som har dött
 Som satt sej som ett tvång och blivit stelt
 Jag vill älska igen i detta stora andetag
 Med en kvinna som har rest
 Samma väg som jag
 Genom den stora ensamheten
 Utanför allt
 Den stora ensamheten utanför allt