Klockorna

Hit når sällan ljudet av klockorna
 Från kyrkan borta i mörkret
 Uppe på kullen där de döda sover
 När jag var ung hörde jag dem slå
 Varje söndag som aldrig släpade sig fram
 Som söndagarna kan göra nu
 Som körde framåt lite grann och sen fick stå
 Tom och jag drog längs vägarna genom skogarna
 Vi var vänner utan tvång, utan kval
 Han hade sitt hemma hos sig, jag hade mitt
 Vi ville bara ut från allt ett tag
 Livet är en labyrint man får leta sig fram igenom
 Där är en guldtråd, där en smaragd
 Där lite guld, diamanter
 Tom var en diamant, vet inte var han är idag
 Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp
 I sina konturer och kanter
 Det står en man uppe på kullen
 Han har inget annat för sig än att blåsa ut tiden
 Ur sitt gyllene horn
 Nere i stan, ut på gatorna talar man ett annat språk nu
 Som om vi aldrig funnits
 Aldrig gått hemåt i gryningen över Skurubron
 Tom och jag drog längs vägarna
 På jakt efter sommargästernas flickor
 Gräsmattorna, badhusen, hundarna, vikarna
 Baggensfjärdens solglitterfickor
 Livet är en labyrint man får leta sig fram igenom
 Där är en guldtråd, där en smaragd
 Där lite guld, lite diamanter
 Tom var en diamant, vet inte var han är idag
 Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp
 I sina konturer och kanter
 Jag förlorade ett slag igår, en skitsak egentligen
 Men det har förgiftat luften här som ett aldrig helt läkande sår
 En ensam man förmår inte mycket emot makten och eliten
 Vill de bryta mot lagen så gör de det
 De har sin egen rätt, sin egen lag
 Hit når sällan klockorna från kyrkan borta i mörkret
 Uppe på kullen där de döda sover
 När jag var ung hörde jag dem slå