Lovisastorm

Kom in, kom in
 blås bort den här sommaren
 Den var lång och kall
 Den var lång som en sång
 Som ville i dur
 men drogs in i moll
 Själen ville lyfta, flyga
 men buren förblev stängd och trång
 Kom in Lovisa
 Dundra fram över marken
 Ruska löven ur träden
 Blås havet till skum
 Bedrägliga är sommarens
 drömmar om lycka
 Dom som kom har åkt hem igen
 Döda flugor i alla rum
 Blås luften hög och klar
 Driv molnen ut till havs
 Blås bort alla små saker av intet
 allt bjäfs och krafs
 Blås Lovisa blås
 blås, blås, blås
 Kom in, Lovisa
 Kom från väster du som är först
 Blås bort den här sommarens minnen
 Blås bort hunger, blås bort törst
 Blås Lovisa blås
 blås, blås, blås
 Jag lät mej förföras
 av mej själv, av mitt hjärta
 Vara den som kan ge
 Blås håret mitt trassligt
 Bara följden av en kallelse
 Sån man blir när försakandet
 är ens livs räddnings-ide'
 Nu ger sig fågelsträcken av
 Vingarna darrar över ytan
 Bråttom ner till södern
 Dom vet vad klockan slår
 Här låg folk vid det kalla vattnet
 och njöt av sol och vind
 Det är tomt nu, festen över
 Allt som hände hände här igår
 Så blås luften hög och klar ...
 Lågtrycken bygger städer av moln
 ut över bukten
 Rimbaut kliver omkring däruppe
 med sin berusade båt
 Han sa tack och adjö, fick nog av
 poesi och diktande
 bara några år och tjugo
 Ville inte veta av det han skrivit
 försvann neråt Afrikas horn, bortåt
 Kom september, oktober
 där allt som byggts tas isär
 Bär in allt som bars ut
 Det som ska börja på nytt
 kan lika gärna börja här