Mitt Norrland

Jag ämnar nu sjunga en storvulen hymn
 Till mark som jag håller så kär
 En visa om frihet, en visa om rymd
 Om än rimmen må va sisådär
 Den handlar om vidder och skogarnas land
 Om mark som är stenig och karg
 Om stugor långt utanför vildmarkens rand
 Om älgar och björnar och varg
 Om än ängarnes vall
 Är mager och karg
 Och vintern se olecklet kall
 I Norrland, i Norrland är vackert ändå
 Ja, där vill jag ha mina dagar
 I Norrland, i Norrland, ja, där vill jag gå
 Från fjäll ner till ängar och hagar
 ♪
 Och färdas jag utsocknes, långt från mitt hem
 Så tänjes det urstarka band
 Som för mig tillbaka till Norrland igen
 Från utsocknens märkliga land
 Ty om än månglarens hand
 Må va gullprydd och gradd
 Så med guldet blir anden lätt arm
 Till Norrland, till Norrland då tankarna gå
 Till salar av tallar och granar
 Till Norrland, till Norrland, till Norrland ändå
 Ja, där vill jag helst av allt vara
 ♪
 I jer kanske otänkt men funde'er iblann
 Och tyck he jer märklit ändå
 Att folke' som bor i ett sådant rikt land
 Ska gå å wår fatti som få
 Fastän fråntagen makt
 Du lider i prakt
 Och om än skändat står urberget starkt
 Mitt Norrland, mitt Norrland, jag älskar dig så
 Och sörjer allt du kunde vara
 Mitt Norrland, mitt Norrland, åh, hur ska det gå?
 Säg hur skall du prövningen klara?
 Mitt Norrland, mitt Norrland, jag älskar dig så
 Ja, där vill jag ha mina dagar
 Mitt Norrland, mitt Norrland, mitt Norrland ändå
 Ja, där vill jag dö och begravas
 Ja, där vill jag leva och verka och dö
 Där vill jag en gång begravas
 Ja, där vill jag leva och verka och dö
 Där vill jag en gång begravas
 Där vill jag leva och verka och dö
 Där vill jag en gång begravas
 Ja, där vill jag leva och verka och dö
 Ja, där vill jag en gång begravas