Ensam mot alla

Min lägenhet är smockfull av jobbigt folk
 Någon tuggar piller, en annan röker holk
 Vill slippa höra idioterna prata
 Jag blir så utmattad av att alltid hata
 Smyger ut och sätter mig i mörkret på balkongen
 Här kan jag dränkas i ruset fram till soluppgången
 Jag sveper groggen, och lämnar allt förnuft
 Andas in vinternattens torra luft
 Går in i lyan igen och fyller på med hembränt
 Med giftet i mina vener är jag aldrig tomhänt
 Ruset tränger bort tankarna om att allt är så illa
 Omringad av slynor men ingen kan min ensamhet stilla
 Och jag förbrukar dem som andra förbrukar föda
 Jag ser dem gå sönder, och jag låter dem förblöda
 Det är inte min mening att förstöra
 Men jag vet inte vad jag ska göra
 Åh, vad jag önskar att jag vore någon annan
 Så pass att jag slår ett hål i väggen med pannan
 Jag orkar verkligen inte finnas kvar
 Får se imorgon om man kanske hänger sig och lämnar det lilla man har