Svartsint Omhet

Så föråldrad men ändå ung
 men samtidigt så lätt
 så lugn
 ändå så betyngd
 bekymrad
 upprymd
 besvärad...
 Om jag ens orkat
 hade jag knarkat varje dag
 med en dum hora
 eller varför inte mig själv
 som enda sällskap,
 missbruk som om
 det vore mitt enda tidsfördriv
 sinnessjukt
 Jag är ingen skådespelare
 men med självdestruktivitet
 som grundpelare
 kan jag inte sluta leka arga leken
 med en rostig morakniv
 i en nedsläckt lägenhet
 kväll efter kväll
 dit hoppet kommit för att försvinna
 dit jag försupen kommit för att glömma
 Varje andetag känns så menlösa
 Varje ord känns så tomma
 så meningslösa
 så dumma
 Vet du ens vad dedikation innebär?
 Var tanke drar mig
 mot min egen förintelse
 Fan, det verkligen tär
 Vad hände egentligen igår?
 Fan, jag minns inte längre...
 Vad kommer hända sen?
 Låt mig få slippa
 detta kroppsliga fängelse
 en gång för alla
 låt mig bara få glömma
 Jag vill ändå inte vakna
 Kärleken gör mig inte längre något gott
 så snälla, det är dags att ge efter
 för vad som kallar
 jag expanderar, växer
 bortom denna tomma värld