Trasten

När frosten har kopplat greppet igen
 När hösten är här och mörkret med den
 Då tätar jag kittet över min fog
 När regnet ger svavel över min skog
 Jag tiger men Gud förlåter mej nog
 När lusten på nytt har frusit till is
 När rösten förtonar in i ett dis
 Då lämnar jag huset tomt för en skog
 Då lyfter en trast i ekot som dog
 Hon flyr men till våren kommer hon nog
 Rönnbär ger dej färger i september
 Bäcken ger dej tillrop och små trallar i maj
 Trasten hittar fram fast vindar vänder och på svaj
 Ser jag båten längta till en kaj
 När trasten har lagt sej ner för att dö
 Och somnar till ro i fallande snö
 Då lämnar jag huset tomt för en krog
 Och tänder ett ljus för rösten som dog
 Jag dricker men Gud förlåter mej nog
 Moder Jord, du sörjer för vårt bästa
 Gaia är en gåva och vårt liv är ett lån
 Hoppet lämnar sist men för det mesta går din son
 Likafullt besviken härifrån
 När frosten har kopplat greppet igen
 När hösten är här och mörkret med den
 När regnet ger svavel över min skog
 Då lyfter en trast i ekot som dog
 Hon flyr men till våren kommer hon nog