Det Är Hit Man Kommer När Man Kommer Hem

Klockan gick mot fem o det regna lite grann
 Snart skulle natten bli till dag
 Vi satt där vid elden o prata med varann,
 Erik Johan Andersson o jag
 Dimman kröp sakta iväg över sjön
 O storlommen ropa nånstans
 Jag såg i Eriks drömmande blick
 Hur lågorna trådde sin dans
 Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
 O trivs ganska fint där vi bor,
 ändå, ska du veta så ångrar jag
 O förbannar att man var så dum o for
 Men man hade ju ingenting att välja på
 O man tänkte bara stanna några år
 Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
 O det blir svårare för varje år som går
 Det är här man känner vart stigarna går
 Man vet vem som är släkt med vem
 Det är här man vet var gäddorna står
 Det är hit man kommer när man kommer hem, du vet,
 Ja det är hit man kommer när man kommer hem
 Då, när vi for var ju ungarna små
 Ja Kristoffer skulle fylla tre,
 O Kajsa hon hade inte ens börjat gå
 Den hösten vi flyttade dit ner
 Nu har ju dom hunnit växa så pass
 Att dom hunnit rota sig där
 Så nu får man tvinga dom med sig varje år
 Ja du vet vilket helvete det är
 O man tycker det var nyss som man gick här o bar
 Hässjevirke när farsgubben slog
 Vem vet nu hur ofta det blir att man far
 Hitopp nu sen även morsan dog
 Hur det än blir så ska gudarna veta
 Att det finns inga bojor eller band
 Som kan hindra mina tankar att färdas norrut
 På våren, som en flygande and
 Tjärveden sprakade, knastrade o brann
 Det doftade av kaffe, skog o rök
 Vi satt där vi elden o teg med varann
 O någonstans i öster gol en gök
 Det gick en stilla krusning över sjön
 Natten hade åter blivit dag
 Det var den första dagen i resten av vårt liv
 Det var Erik Johan Andersson o jag
 
 Klockan gick mot fem o det regna lite grann
 Snart skulle natten bli till dag
 Vi satt där vid elden o prata med varann,
 Erik Johan Andersson o jag
 Dimman kröp sakta iväg över sjön
 O storlommen ropa nånstans
 Jag såg i Eriks drömmande blick
 Hur lågorna trådde sin dans
 Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
 O trivs ganska fint där vi bor,
 ändå, ska du veta så ångrar jag
 O förbannar att man var så dum o for
 Men man hade ju ingenting att välja på
 O man tänkte bara stanna några år
 Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
 O det blir svårare för varje år som går
 Det är här man känner vart stigarna går
 Man vet vem som är släkt med vem
 Det är här man vet var gäddorna står
 Det är hit man kommer när man kommer hem, du vet,
 Ja det är hit man kommer när man kommer hem
 Då, när vi for var ju ungarna små
 Ja Kristoffer skulle fylla tre,
 O Kajsa hon hade inte ens börjat gå
 Den hösten vi flyttade dit ner
 Nu har ju dom hunnit växa så pass
 Att dom hunnit rota sig där
 Så nu får man tvinga dom med sig varje år
 Ja du vet vilket helvete det är
 O man tycker det var nyss som man gick här o bar
 Hässjevirke när farsgubben slog
 Vem vet nu hur ofta det blir att man far
 Hitopp nu sen även morsan dog
 Hur det än blir så ska gudarna veta
 Att det finns inga bojor eller band
 Som kan hindra mina tankar att färdas norrut
 På våren, som en flygande and
 Tjärveden sprakade, knastrade o brann
 Det doftade av kaffe, skog o rök
 Vi satt där vi elden o teg med varann
 O någonstans i öster gol en gök
 Det gick en stilla krusning över sjön
 Natten hade åter blivit dag
 Det var den första dagen i resten av vårt liv
 Det var Erik Johan Andersson o jag