Gunnar

Han hette Gunnar och var 45
 Hade bott 20 år i Karlskoga
 Men så en vinter då flytta han hem
 När frun ville flytta isär
 Och barnen var vuxna och hunden var död
 Och livet det var varken lust eller nöd
 Nej, det var inte längre så noga
 Utan mer litegrann
 Sisådär.
 Det var tidigt på morron, semestern var slut
 Och Gunnar han tog sin Toyota
 Och körde som så många gånger förut
 Skogsvägen mot Storträskli'n
 Han satte på radion för att lyssna på sport
 Men nån sjöng en sång om att sommarn är kort
 Och då börja han närapå gråta
 Förbannade Tomas Ledin
 Men ödet slår till precis när det vill
 Och just när man ingenting anar
 Då kan hända att allt bara vräks över ända
 Och ingenting blir som förut
 ♪
 Ja, Gunnar parkera och klättrade opp
 Och satte sig i förarhytten
 Han öppna sin termos och tog sig en kopp
 Och starta sin stora maskin
 Han älskade skogen, han var skogens son
 Men älskogen den höll han sig långt ifrån
 Ja, den hade han lämnat i flytten
 Ja, den sket han väl i nuförtin
 Men ödet slår till precis när det vill
 Och just när man ingenting anar
 Då kan hända att allt bara vräks över ända
 Och ingenting blir som förut
 ♪
 Och efter en tre, fyra timmar till skogs
 Då stanna han till för att rasta
 Han tog med sig sin termos och unikabox
 Och satte sig ner på en sten
 Och solen den sken och fåglarna kvittra
 Och där i en glänta, fick han plötsligt se vittra
 Han glömde bort både pastan
 Och pilsnern och fläskfilen
 "Jag trodde att jag såg i syne"
 Sa han, när han berättade sen:
 "Jag blundade för att se om hon försvann"
 "För det hade jag nog på känn"
 "Att hon var en dröm men den drömmen var sann"
 "För sen när jag titta igen"
 "Ja, då stod hon kvar och hon log lite grann"
 "Och det leendet det minns jag än"
 Hon heter Parita och kom från Patong
 För att plocka blåbär i skogen
 Och nu är dom tre med en fjärde på gång
 Ja, magen den börjar bli rund
 Hon kommer med skrattet och glädjen och ljuset
 Till tanter och farbröder på servicehuset
 Och Gunnar han börjar bli mogen
 Att återigen skaffa hund
 Ja ödet slår till precis när det vill
 Och just när man ingenting anar
 Då kan hända att allt bara vräks över ända
 Och ingenting blir som.
 För ödet slår till precis när det vill
 Och just när man ingenting anar